Under 2020 har många nya initiativ, policies och debatter styrt hur vi ska förhålla oss till folkhälsomyndighetens rekommendationer. Vissa ställde om till distansarbete redan i våras. Andra hoppades på en återgång till det normala med temporära flex-lösningar utifrån det. Men nu är vi nio månader in i det nya rimliga och sen snart 2 veckor tillbaka är det slutfestat. 2021 blir nog också Coronapandemins år och i Sverige står vi just nu inför de hårdaste restriktionerna sen utbrottet. Samhällets resiliens har satts på prov och distansarbete är här för att stanna ett tag till.

Det finns onekligen konkreta fördelar med utökat distansarbete. Mer flexibilitet och därav frihet att balansera privat- och yrkesliv. Somliga branscher visar på ökad produktivitet, sparade pengar och inte minst chansen att arbeta globalt i större utsträckning än tidigare. Kortsiktiga nackdelar med utökat distansarbete är utmaningar inom upplärning, utbildning, on- och off-boarding; tuffare att motivera och samtala med medarbetare eller känna till deras välmående. Samordning av projekt blir inte nödvändigtvis svårare men kräver en längre tid av engagerad omställning till digitala arbetsformer. Det är heller inte alla branscher som åtnjutit högre produktivitet.

Distansarbete och “telecommuting” är i sig inget nytt och har gjort sig påmint flertalet gånger sen 80-talet. Tech-giganter har förutspått remote work som det nya svarta i omgångar, spenderat miljarder på att ställa om för att sedan gå tillbaka till det tråkiga, mänskliga. Nu pratas det om distansarbete, igen, med väldig entusiasm på många håll. Statistik visar att en majoritet föredrar att arbeta på distans. Arbetsgivare och arbetsledare ser, i kontrast, ut att vara mer skeptiska till effekterna av distansarbetet. Det råder alltså ingen tvekan om att det finns en förvirring om hur bra det är att sitta hemma dagarna i ända.

Det är imponerande att vi lyckats ställa om tillräckligt mycket till det digitala för att överleva, mitt under en omfattande pandemi med hög smittorisk. Dagens högteknologiska industrier, tjänstemarknader och uppkoppling tillåter en mobilisering av resurser som verkligen är beundransvärd. Bara för några år sen hade situationen, nog, blivit mycket tuffare på arbetsmarknaden och inte minst många fler sjuka ovanpå. I det avseendet är jag såklart tacksam för distansarbete som ett alternativ överhuvudtaget. Något som kommer på köpet med samhällets aktiverade immunförsvar. Det är viktigt för mig att understryka i sammanhanget. Med det sagt är utgångspunkten en framtid där vi kan umgås med varandra i trygghet igen, väl. Och där är jag i grunden för att vi som människor mest troligt behöver jobba och vistas i gemensamma fysiska utrymmen.

Bortom anekdotiska studier på huruvida distansarbete är bra eller dåligt förvånas jag därför över hur pass positiva många verkar vara till idén om att fortsätta arbeta från isolation. Sund arbetsmiljö, vikten av bra och närvarande kollegor är ju samtidigt vad vi håller högst i samband med att söka jobb. För att inte tala om åtskilliga studier som visar på hur social isolering påverkar mental hälsa negativt. I statistiken om individers överhängande glädje inför distansarbete framstår Maslows behovspyramid som bortblåst. Försök i att växla om till denna typ av arbetsform har gjorts på storskalig nivå flera gånger tidigare och det finns troligtvis goda skäl till att man alltid återgår till fysisk närvaro och samhörighet. Distansarbete verkar inte vara i samklang med vad som är långsiktigt bäst för många organisationer eller för vad arbetstagare söker heller för den delen. Med mer eller mindre påtvingat distansarbete i alla yrken som det överhuvudtaget går har vi sannerligen nya utmaningar framöver.

Distansarbetet och permitteringarna har inneburit kortsiktiga fördelar som tillåtit överlevnad och mer utrymme i vardagen. Men de långsiktiga konsekvenserna av distansarbetets renässans börjar och slutar inte med mer fritid eller sämre mental hälsa till följd av utökade flextider. Vilka utmaningar står vi inför när vissa kommer ha jobbat hemma i mer än ett år? I två år? Hur beaktar vi nya former av stress, ångest och arbetslöshet på avstånd? Vad händer med företagskultur som vi investerat så mycket i senaste decennierna? Det pågår flera större förändringar på arbetsmarknaden vilket skiftet till videolänkar bara är en mjuk spegling av. Samtidigt bör vi som arbetar med personalfrågor lyfta blicken när vi nu på riktigt måste ställa om för att klara pandemin parallellt med en påskyndad digital era.

Managing Director, Hays Sweden